Kära i Norrköping

Det regnar fåglar från taket!

Jag är fortfarande fårvånad.

Sådant här händer inte ofta. Det har i allefall inte hänt mig förut.

Idag går jag upp i vanlig tid (så där ca kl. 03:40) för att åka till jobbet. Allt går rätt bra och enligt de vanliga rutinerna. Jag jobbar på en mjölkgård det finns just nu ca 120 kor som mjölkar.

När arbetet börjar närma sitt slut händer det.

Jag är på väg för att avsluta mjölkningen och PANG, nej det låter snare Dunk. En fågel bara faller ner från ingenstans och landar på golvet framför mig. Jag hinner bli lite förvånad och nästan lite chockad då en halvsekund senare det faller en ny fågel ner från taket och "duns" landar ca en meter från den andra. Nu känner jag en ännu större förvåning och kan inte låta bli och se lite humor över denna absurda upplevelse.

Jag går närmare och ser att den sista fågeln ligger på rygg, hyperventilerar och tittar skräckslaget upp på mig med uppspärade, svarta ögon. Fem sekunder, sedan flyger den skrämt iväg. Jag kollar på den andra fågel och undrar under en sekund om den ska göra likadant. Men ack nej denna lila gråsparv var död. Stendöd.

Jag vet inte om den redan var död när den föll eller om den dog av fallet, men död var den.

Det tar ett tag innan jag hinner samla tankarna så jag fortsätter mjölka de kor jag höll på med och låter fågeln ligga på golvet på mage vid mina fötter. Men sedan efter ett kort samtal med min arbetsgivare över telefon bar jag bort gråsparven till ett ställe där den kunde få ruttna och förmultna ifred.  Min arbetsgivare verkade inte speciellt förvånad och börjar prata om att det finns mycket fåglar i ladugården och att de kan bete sig lite tokigt ibland.

Ladugården är ett idialiskt ställe för fåglar. Det finns gott om mat, värme och utryme. Även om de ända arter av fåglar vi har är gråsparvar och ringduvor. Men vad hände egentligen? Varför började det regna fåglar? Och en i taget, kort efter varandra? Och var är oddsen för att det skulle ske bara två meter från där jag stod? 

Är det ingen som har en förklaring eller gissning? 

Ja förvånad blev jag i allefall av denna lite dramatiska, lite sorgsna och lite komiska händelse.

/Kolmen 

Gråsarvs hannens tragiska öde. 

I Norrköping

Hallå hallå kära blogg läsare


Kolmen här. Skriver från Tellus, Europa, Sverige, Östergötland, Norrköping, köksbordet i en lägenhet några våningar upp.


Hälsar på min kära kusin, Emma, och kära Gustav, Emmas sambo, som just nu är lite trötta. Man kan säga att vi skrattar så vi gråter. Men vi vet nog inte riktigt varför... ;-) Är inte de det bästa skrattet?


Skrattar ni ofta? Varje dag? En gång i veckan? En gång i månaden? Eller kanske mindre än en gång per år? 


Vad får er att skratta? En undersökning säger att vi nästan alltid skrattar (typ 90%) åt oss själva. Vilket är intressant att spekulera om.  


Jag själv gillar något som jag själv kallar "vardagshumor" eller "mänsklighumor". Det är när man tar fram de självklara i vardagen, de där som alla egentligen vet om men inte ofta sätter ord på och när någon gör det blir det hysteriskt roligt:-) Några kanske vet vad jag menar??


Jag var på en föreläsning med Britta Hermansson och hon gjorde just de. Hon hade en förmåga att berätta om en händelse och på slutet komma fram till en mening, ett djupt innehåll och en poäng som ingen hade väntat sig. Denna kvinna berörde mig med på många sätt, men främst på det komiska och humoristiska sätt hon förde fram sitt budskap. Riktigt "vardagshumor" ;-)




Tack för ni som läser!


/Kolmen 

Avholmsberget

Det ni ser är en liten del av Dellen, en stor sjö utanför Hudiksvall, flera små samhällen ligger runt denna sjö, bla. Bjursåker och Delsbo.

Strömsbergsbruk

En underbar höst dag utspelades Selluringen i Strömsbergs bruk. SMUscouter från hela mellansvenska distriktet kom för att tävla om vandringspriser som har gått runt mellan olika scoutkårer i flera år. 


En Selluring består av en lång sträcka med frågor och utmaningar på olika stationer.


På bilderna ser ni de underbara människorna som hjälpte till att agera och berätta om bruket.









Masungsarbetare  

Alla på bruket, från vänster: bagerska, lärare, friarinan, mjölnare, flottare, masungsarbetare och smeder. 

Mjölnare

Det är så kul med ett segt internet!!

Nu sitter jag här igen.

Försöker lägga upp fin, fina bilder på min kära fotoblogg, och vad händer?
JO INGENTING! Ingenting händer, jag blir tokig!

Det finns få saker jag kan bli så frustrerad och irriterad på som datorer och dålig internetanslutning.

Jag har många gånger varit riktigt sugen på att slänga min egen dator ut genom fönstret eller hårt in i väggen. Har TILL OCH MED seriöst övervägt detta, eftersom jag ändå ska köpa en ny dator inom en snar framtid. Men som tur var kom jag på att jag hade fotografier på datorn jag inte ville mista... så Nej jag förstöde (tyvärr) inte mitt stora irritationsmoment.

Är det fler som känner eller har känt som mig? För om man ska vara förnuftig så är denna reaktion helt vettlöst. Eftersom: 

Ett: Datorn går sönder
Två: Får inte upp några bilder på bloggen
Tre: Det blir ev. hål i väggen eller ett trasigt fönster om man råkar glömma att öppna det innan man ska kasta ut datorn.
Fyra: Man kan skada någon, med den fallanade datorn, på gatan nedanför fönstret...

osv. osv.

Slutsats:

Tyvär ingen bild i detta inlägg, dock ingen trasig dator, eftersom jag har skrivit detta inlägg.

Hade Gött, ät lagom mycket Kött!
(eller inget alls för er som känner för de)

/Kolmen  

Blott en Ros

En av de vackra roser jag fick av min älskade vid vår 5årsdag.

På en ledig dag var det dags för lite schoping i Hudiksvall. Gåendes på väg in mot centrum  på ett övergångställe med väntande bilar såg jag denna bild framför mig. Till bilisternas förtret blev jag tvungen och vända och fånga den;-)

Vår goa och älskade "Gubbe"

Får man göra så här?

Under min första tid i Hälsingland var jag ute på promenad när jag gick förbi detta träd. Det första jag tänkte var: "Men får man göra så där?". Än idag vet jag inte om det finns några regler för om man får såga ned fågelbon eller inte.

Men vist ser det lite tragiskt ut?

/Kolmen

En målad solnedgång

En sensommar kväll ser vi solen gå ned mellan de djupa, tunga och mörka molen.

Vi svänger av vägen och jag fiskar upp mobilen för att ta detta kort. Det finns ingen skärpa i bilden och mörkret gör det svårt för mobilkameran att focusera.

Ändå gillar jag bilden. Det ser nästan ut som fotot är en målad bild.

/Kolmen 

Till Jämtland och tillbaka igen

16 Oktober 2011

Tillbaka från en helgtripp i Jämtland.

I väntan på att mina vänner, som strax skulle komma med bussen, satt jag på min Nothface ryggsäck lutad mot ett staket täckt med en stor röd/vit CocaCola affisch. Ironiskt tänker jag att jag matchar affischen med mina röda jeans och röda slalomjacka. 

Då bussen kommer, folket väller ut ur bussen och ser jag mina vänner: Felix, Johanna, Martin och Adam. Johanna vinkar, men resten rusar i fullfart emot mig när de ser mig. Felix hinner fram först och kastar sig över mig och ger mig en dunderkram. Tätt efter följer Martin och Adam och det blir en stor gruppkram vilket slutar med att jag tur och ordning ger alla en varsin bamsekram.   

När vi senare samma kväll kommer in på skolans område blir jag förvånad över hur jag reagerar: det känns som att komma hem och samtidigt som jag ser ett avslutat kapitel i mitt liv. Det hade nästan gått ett halvår sedan jag slutade på Hållands folkhögskola och ändå var det lätt att inbilla sig att det inte hade gått någon tid alls.

Helgen kommer att bestå av vackra vyer, goa kompisar, nya bekantskaper, gamla minnen och kramar. Kort sagt har det varit en helt fantastisk helg :-) 

Väl hemma i Delsbo gåendes från bussen till mitt lila tillhåll känner jag att det är skönt att komma hem, även om Delsbo är ett relativt nytt "hem" för mig kände jag en tillfredställelse att blicka ner över Dellsen och komma in innanför dörren.

Men ett är säkert Hållands folkhögskola och naturen/miljön uppe i Jämtland kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

/Kolmen

12 oktober 2011

En blåstig dag på Tellus, i Europa, i Norden, i Sverige, i Helsingland, i Hudiksvalls kommun, i Delsbo, på en halvö vid Dellen.

Där sitter jag på en sten inte långt ifrån vattnet med solen i ansiktet och känner friden i att få omslutas av naturen.

Då händer det...

En slända nästan störtdyker ner och träffar min näsa. Jag rycker till och sländan flyger iväg. Jag tittat förundrat efter den. Men det ska inte sluta där. Efter ett kort ögonblick kommer ännu en slända (och inte den sortens slända som Törnrosa stack sig på och sov i hundra år. Nej, utan av den sorten som de flesta skulle betrakta som en insekt.) dem sätter sig på min hand. Jag har varit med om liknande för och betraktar den intresserat, eftersom jag vet från mina tidigare erfarenheter att detta ögonblick antagligen kommer bli väldigt kort. Men jag kunde inte ha mera fel. Efter en halv minut kommer jag på mobilen i fikan och försöker försiktigt att ta fram dem för att använda mobilkameran och fånga detta märkliga ögonblick. 

Sländan som är rödbrun i färgen och har genomskinliga glänsande vingar betraktar mig och världen runt omkring sig, den verkar inte ha någon brådska. 

Att ta upp en mobil ur fikan med en hand låter kanske enkelt och en sak som skulle ta kort tid, men inte då. Självklart har jag som många andra följt trenden genom att skaffat mig en mobil med pekskärm. En Motorola defy, med "gorilla-säkert" glas och den är både damm- och vattensäker (vilket jag kände var nödvändigt eftersom jag tvättade min förra ickesäkra telefon i tvättmaskinen). Men tillbaka till att få upp denna mobil ur fikan. När väl den var uppe måste jag krångla av vanten som jag bar på handen, fortfarande med en hand, för att kunna använda kameran. Precis när jag ska till att fota denna ändå vackra och naturliga varelse på min vänsterhand händer det som jag har väntat på hela tiden, - den flyger iväg. 

Jag suckar något och tänkte att mitt krångel inte var något värt, men då kommer denna lilla rödbruna slända tillbaka, svänger först förbli mitt ansikte och för att sedan bromsa in på min jacka i brösthöjd. Fort börjar jag plåta det lilla djuret innan detta ögonblick ska försvinna som det andra. 

Jag knäpper kort tills jag är nöjd och känner att det är dags att börja gå hemåt, men sländan sitter fortfarande kvar på min jacka. Jag känner ännu en gång en vis förvåning för att den lilla krabaten så ihärdigt håller sig fast med sina sex små ben, både mot rörelse och blåst. 

Något besvärad och fascinerad börjar jag gå, men sländan sitter kvar. Redan när den första sländan åkte in i mig tänkte jag att det var väl ganska sent för sländor att kläckas så här års, nu när den första frosten har kommit osv. 

Efter en minut bestämmer jag mig för att ta bort sländan från jackan och jag lyckas med ett rödklöverstrå att förflytta sländan. Jag vill ju inte skada denna fina varelse. Med miltvåld får jag sländan att lossa sitt grepp om min röda jacka och klamra sig fast på växten i stället. Men där fortsätter den sitta och stirra, röra lite på sina fyra vingar och smala skärt utan att bry sig märkvärt om förflyttningen. Då passar jag på att ta ännu några kort för att sedan sätta ner den i gräset för att den själv ska få välja vad den vill göra här näst. 

Med bestämda steg går jag mot min cykel. Det känns lite konstigt att lämna sländan bakom sig, nu när den så enträget ville sitta kvar på min jacka. Kanske dem bara attraherades av den röda färgen på jackan, men jag undrar jag.... kan det har varit något mer?

Av: Marie Kolm 

Mor och Far = Sant

Alla har vi minnen som vi bär med oss hela livet. Minnen som vi sedan kommer minnas på vår åldershöst.

Många av de minnen som vi starkast kommer ihåg är ofta sådana som sker under vår varmast årstid, - sommaren.

De bilder som jag nu vissar är ett stickprov av de bilder/minnen som jag alltid tänker på när vi pratar om typiska "sommarminnen". Dessa minnen är för mig sådant som i princip måste vara med på en sommar för att det ska bli en "riktigt" vara sommar.

 Höskörd

                                                   Kattungar

 Sommarbär  

  Utomhusbad  

Den första och sista båtfärden för sommaren



Nu är det slut med den långa torkan!

Äntligen kan jag åter igen vissa mitt skapande för omvärlden. Den långa torkan på utebilvna bilder beror främst på att jag inte har haft någon regelbunden tillgång till internet. Men nu är jag igång igen och bilderna ligger på hög och bara väntar på att bli uppladdade;-)

Men nu till bilden:

En sen sommarkväll på väg hem från sommarjobbet och jag möts av denna underbara skymning bara någon minut med bil från mitt föräldrarhem.

Mystisgt, trollskt och vackert.



42/365

41/365

Efter jobbet bar det iväg till min kära kusin där vi utförde scrabbokning. Fanns otroligt mycket grejor som vi kunde använda till att göra finna födelsedagskort eller varför inte en fin låda som ni ser på bilden. Min fina syster var också med och det är henne ni ser på bilden.

40/365

En njutfullgest av att äntligen få mat och dryck efter en dags hårt arbete.

39/365

38/365

37/356

2 veckor gamal

36/365

35/365

Vid stugan



34/365

32/365

31/365

Dags för sommar klippningen

30/365

"Himlen är oskyldigt blå" av Ted Gerdestad...

...så sant som det var sagt.

29/365

28/365

En kväll åkte vi med dotter till Jansson och hade en go kväll inne i Gävle. Därför ställde vi vår bil på fam. Janssons parkering och enligt dottern var detta okej eftersom vi skulle åka i hennes bil och därför inte tog någons plats.

Men när vi kom tillbaka satt en lapp på vindrutan. Vilket lede till att vi förstod att den andra dottern till Jansson (som inte kände igen bilen) påpekat att vi inte var välkomna att parkera på deras parkering:-) Lite roligt tyckte vi;-D 

27/365

Dags att börja jobba...

26/365

Ett annurlunda sätt att se en fjärill på...

25/365

Sen kväll med lillebror... min kära bil:-)

24/365



23/365

En regnig dag vid föräldrarhemmet

22/365

Borta bra med hemma bäst?



20/365

Sista båt turen på en helt fantastisk resa med fyra av de bästa tjejerna i världen!

Båtlufa är något jag verkligen kan rekomendera:-)

19/365

Sommarbrud med stickadkofta, sista kvällen i Skärgården  

18/365

En blid på oss alla.

17/365

Ännu en dag med strålande solsken, men nu är vi på Gällnö. Till middag serverades veg-pizza på triangiakök:-)

16/365

Första kvällen då alla tjejerna är samlade. En dag med massa sol och några dopp, plus brända kroppasdelar.

Det blev en underbar kväll med firande av nationaldagen på klipporna mot havet på ön Grinda. 

God mat, dricka och efterrätt med en vacker solnedgång satte ännu en guldkant på tillvaron.

15/365

Så börjar vår resa i Stockholms skärgård:-)

Med lite improvisation hamnade vi efter tåg, gång och båt på en bilfärga för att hitta någonstans att sova över natten på en ö mitt emot Waxholm.

12/365

Adjö Hålland!

14/365

Vid en kort paus i målningen...

13/365

Första dagen vid mitt barndomshem efter skolavslutningen.

11/365

En sista hälsning...