I Jämtland strax utanför Åre en veckodag i december....
Som vanligt hade klassen ledarskap. Olle, en av våra lärare, undervisade oss i gruppdynamik. Vi hade precis kommit in inomhus och diskuterade de praktiska övningar vi hade gjort ute i snön. Plötsligt meddelar en av mina klasskamrater: "Solen går snart upp!". Klockan skulle strax slå tio i tio på förmiddagen. I vanliga fall är jag inte vann vid att solen går upp så sent, eftersom jag till största delen av mitt liv har bott i Uppland. Till min förvåning svarar läraren min klasskamrat att vi då måste förflytta oss till ett annat klassrum. Vi går och det slutar med att hela klassen på ca 20 personer står vid ett antal fönster och ser hur solen med all sin prakt kommer fram bakom bergen. Våran lärare gör även ett glatt utrop under tiden vi står där och tittar ut över ett vinterland som sakta börja gnistra av solens strålar, "ser ni? Det ser ut som träden brinner!".
Jag vet inte om DU har sätt en soluppgång någon gång? Men om du får tillfälle, - gör det! Det sägs att människor som ser hur solen går upp blir ofta lyckligare, dvs. de blir lättare av med deprimerade tankar. Jag tror det är sant. För när jag stod där och facinerades av hur solen kom med sin glöd och sitt ljus fylldes jag med en märkbar glädje. Den dagen kändes det lättare att leva, efter att ha sätt solen föddas upp ur de skogiga bergen. Det kanske ligger i vår natur. Ifrån då nästan alla levde sida vid sida med naturen. Och det var sant det min lärare sa, med solen bakom sig såg det ut som att skogen brann av solens starka glöd.
Det är inget fel att ta vara på tillfällerna då vi får vara lyckligare...
...att se en soluppgång kan vara en av dessa tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar