Tankar under springtur

Idag var jag för första gången 2012 ute på en springtur.

Då, när jag springer där i regnställ, underställ och snölås börjar jag fundera så som jag ofta gör.

Och detta är vad jag kom fram till:

Alla är på väg.

Några springer i full fart som om inget skulle kunna stoppa dem, som om de hade skulle kunna tillföra sina muskler med syre i evighet och att som om orken aldrig skulle ta slut.

Andra går, hoppar eller kryper fram. Vissa slår kullerbyttor eller går baklänges. Några ramlar på vägen. Vissa ligger då kvar, andra häver sig själva upp igen för att fortsätta, medan andra får en hjälpande hand av någon annan för att komma upp på fötter.

Vissa är faktiskt inte på väg, de står stilla. Och vissa förblir så.

Vilket gör vi? Vilket gör jag? Vilket gör DU?

Men just nu är inte det viktigaste ”hur” vi färdas, utan vilken väg vi har valt att färdas på eller vilken stig som vi kommer att välja att ta nästa gång.  

Det vill säga: på vilken väg ska jag gå?

/Kolmen

En helg med min vän

En toppenmysig helg med film, stickning, mycket snö, god mat och gott sällskap^^

Mitt föräldrarhem

Foto taget av: Johanna Mårtsensson, www.johannasfotografier.se

Foton tagna av: Johanna Mårtsensson, www.johannasfotografier.se

Isklar

Ensamhet

Ensamhet, icke vald

Synonym till: avskildhet, isolering, enslighet, avsaknad av sällskap, övergivenhet, tomhet.
(http://www.synonymer.se/)


Ensamhet, vald

Synonym till: trygghet, frid, lugn, inre ro, stillhet, tystnad.
(Kolmen)


Ensamheten. För eller senare slås vi alla av den. Det kryper sig tätt in på än och det finns ingenstans att fly eller gömma sig. Nu pratar jag förstås om den ensamhet vi inte själva väljer. Den ensamhet som vi kan känna när vi är bland människor, men också den som vi kan känna när vi inte har någon närhet till människor.

Vi kanske är på en roadtrip i ett annat land, har flyttat till ett nytt ställe, börjat en ny utbildning, gått igenom en skilsmässa, mist vår partner i en sjukdom eller något av alla andra tillfällen då vi känner ensamheten. Plötsligt finns den där, klumpen, smärtan i mellangärdet, tomheten eller rastlösheten, ensamheten. Den känslan vi inte väljer själva. Vi kan försöka stänga den ute, men den finns ändå där under ytan. Det kan infinna sig bara några sekunder för att sedan flyga vidare eller så kan den vara som en ändlös flod som kommer i vågor.

Den andra ensamheten, den vi själva väljer, är en betydligt behagligare känsla. Känslan av att kunna slappna av, kunna göra vad du vill och bara känna sig tillfreds med livet. Den ensamheten kan framkalla en nästan vibrera frihetskänsla inombords och vi kan vara på gränsen till lyckliga. Denna ensamhet som jag själv tror att alla behöver mer eller mindre.


I ensamheten sägs det att vi växer. Vi lär känna oss själva och får till för eftertanke. Det finns till att tänka eller att inte tänka alls.


Jag har ett tydligt minne som jag spelar upp för mitt inre ibland. Jag sitter på en hög sten, i formen av en kon. Högst upp på stenen sitter jag. Den är kall och lite obekväm. Jag sitter med ryggen mot en grusväg och blicken är riktad mot motsatt håll. Utsikten är lugn och naturligt vacker. Blicken glider över ett åkerlandskap med skog, odlad mark, gröna ängar och blå himmel. En vald ensamhet och en inre frid. 

Allt är beroende av balans, lika så är det med ensamheten. 

/Kolmen  

Naturens vackra

  Avholmsberget i november 2011

De Två som är Ett

Ett helt underbar bild att vakna upp till!

För några veckor sedan vacknade jag upp av solen, en sovmorgon och tittade ut genom mitt fönster som jag ser från min säng. De här var det jag såg:

Bakåt i mitt liv har jag aldrig riktigt tänkt att sömnen är en del av mitt liv. Jag har sätt det mer som en nödvändig transportsträcka. Ett sätt att för att årka min riktiga verklighet.

Men nu ser jag det helt annurlunda. Vilket jag inte vet om det är bra eller dåligt?

Jag kan längta efter att sova, stänga av allt omkring mig och sedan få vackna upp och försöka fånga dagen som jag har framför mig. Nu har jag till och med vid rätt många tillfällen sätt framemot att sova. Den här insikten känns helt ny för mig och jag vet inte riktigt vad det kan betyda...

Jag kanske har känns allt de här förut, men jag har i så fall aldrig reflekterat över det.

Sov Gott

/Kolmen 

Minne från hösten

Äntligen kan jag kasta min gamla dator i väggen

Hej på er!

Ett tag sedan sist. Vilket jag helt skyller på min gamla dator. Men nu!!! NU! blir det andra bullar:-)

Nu mina vänner har jag äntligen köpt en ny dator. En dator som faktist fungerar.

Så nu har jag inget att skylla på lägre. Från och med nu ska jag bli duktigare och effektivare när det gäller att uppdatera min blogg.

Så här med startar jag ett nytt år på min blogg.

God fortsättning på er allesammans:-)

 /Kolmen